Den militära utredningen är nu klar i Israel beträffande sjöslaget den 31 maj i år, då israeliska commandosoldater på ett mycket klumpigt sätt bordade det turkiska fartyget Mavi Marmara och till sist sköt med skarpt och dödade nio turkiska aktivister på övre däck. 

Utredningen slår samtidigt fast att flera av aktivisterna hade pistoler och att de öppnade eld först. De slängde i ett senare skede vapnen i havet. Det fanns ögonvittnen som såg dem slänga vapnen överbord. 

Den israeliske generalen i reserven, Giora Eiland, ledde utredningen, och kommer med mycket kritik, men han pekar inte ut någon särskild hög militär för de begångna misstagen. Däremot säger han rakt ut att militärkommandot borde ha haft en plan B redo när aktionen, som den kom att utforma sig, visade sig vara ineffektiv och till råga på allt ledde till dödsoffer. Hur kan man inte ha en alternativ plan, när en första plan visar sig vara helt misslyckad? Speciellt som Israels ÖB general Gabi Ashkenasi två veckor tidigare tydligen direkt utfärdade varningar om att inte använda mera våld än nöden krävde. 

Felet i det här fallet var att alla i militärkommandot trodde att aktivisterna på Marmara inte skulle sätta sig till våldsamt motvärn med både "kalla" vapen - slagträn, cykelkedjor och knivar - och "varma" vapen som pistoler. En total felbedömning, som slutade mycket illa. 

Stormningen skedde uppenbarligen utan någon verklig koordination mellan commandosoldaternas chefer och underrättelsetjänsterna i Israel, som man kan misstänka låg på sofflocket och sov. 

Eiland säger i sin utredning att de israeliska myndigheterna borde ha vetat att den nuvarande turkiska regeringen under ledning av den aktivistiske statsministern Recep Tayyip Erdogan samarbetade med aktivisterna ombord och direkt uppmuntrade dem att tillgripa våld, med följden att de första 15 commandosoldaterna som firade sig ner en och en på däck från en helikoptar misshandlades svårt under den första fasen av stormningen. De hade inte en chans att värja sig mot aktivisterna, som dessutom tog tre av dem som gisslan under däck. Den turkiska regeringens förhållningssätt avslöjades främst genom radioavlyssning mellan Marmara och det turkiska fastlandet. 

Eiland riktar också kritik mot den politiska ledningen i Israel som av alla tecken att döma inte visade något större intresse för hur stormningen skulle utföras. På ministernivå överlät man det mesta av ansvaret på militärerna och man blandade sig inte i deras planering. Synnerligen märkligt, om man tänker efter en smula. 

I övrigt koncentrerar han sina slutsatser nästan uteslutande på hur marinen ska kunna göra bättre ifrån sig i framtiden och undvika misstagen från den 31 mars. Ett förslag han kommer med går ut på att om militärledningen drar slutsatsen att en stormning blir nödvändig, att man då sätter in en mycket större styrka som direkt och från första stund överväldigar allt eventuellt motstånd ombord på ett misstänkt smuggelfartyg. Och sådana styrkor måste ha tillgång till de rätta vapnen och visa dem i hopp om att det ska avskräcka och avhålla aktivister från att tillgripa våld för egen del. 

Men Eiland tillägger att risken ändå är stor för att det kan leda till aktioner med blodiga resultat. Militärledningen bör därför noga överväga andra sätt att förhindra att den styrande makten i Gaza, Hamas, lyckas föra in tunga vapen som raketer via smuggelfartyg som söker bryta blockaden mot Gazaremsan. 

Den andra större utredningen om politikernas ansvar och vad en sjöblockad går ut på, och var gränserna dras, och om begreppet internationella farvatten verkligen är en gräns som Israel måste ta hänsyn till, väntas inte bli klar inom kort. Men den blir antagligen klar innan sommaren är slut.