Återigen hörs det både kraftiga vredesutbrott och annat mera protesterande mummel från det socialdemokratiska partiet i Israel: "Ehud Baraks dagar är räknade som partiledare." 

Den som just nu är mest gramse på Barak är handelsministern Benjamin Ben Eliezer. Det var Ben Eliezer som häromdagen hade ett hemligt möte i Europa med Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu i ett försök att plåstra över den svåra krisen i samband med sjöblockaden och de nio dödsoffren ombord på det turkiska fartyget Marmara. Det var Barak som läckte ut nyheten om det hemliga försoningsförsöket. 

Ben Eliezer skällde ut Baraks talesman eftersom denne gång på gång under söndagen hävdade att Barak aldrig hade gett klartecken till något hemligt möte med Davutoglu alltmedan Barak gjorde sig oanträffbar i Washington. Ben Eliezer hade fått det bestämda intrycket att Barak stod bakom honom. 

Från att ha varit det mäktigaste och mest inflytelserika partiet under Israels första 30 levnadsår går nu sossarna ständigt bakåt vid riksdagsvalen och det vore synd att påstå att den ofta egenmäktige Barak är en populär partiledare. Han beskrevs redan för femton år sedan som en typisk "ensamvarg" som har mycket svårt att samarbeta med andra. Ännu en tydlig vink om att sossarna är med i dagens regering därför att Barak ville ha det så, medan många andra i partiet hade föredragit att tillhöra den parlamentariska oppositionen. 

Barak är en dominerande person och det har varit lätt för honom att finna gemensamma politiska drag med Netanjahu, av taktiska skäl, för att bevara de egna chanserna att ta över statministerposten i framtiden. Det har varit betydligt lättare för honom än att främja det egna partiet eller gå jämna steg med partikollegerna i många viktiga frågor. 

I teorin kan partiet givetvis rösta bort Barak som partiledare och om Barak skulle mista sin post efter ett internt partival, bäddar det för att sossarna lämnar dagens koalitionsstyre. 

En partikälla sade till en reporter på Israels största dagstidning Jediot Achronot i söndags: "Barak är nu helt isolerad och har knappast några bundsförvanter kvar i det egna partiet. Mycket hänger nu på om Barak fortfarande kommer att ha något inflytande över premiärminister Netanjahu efter en ny politisk envig med Obama imorgon, tisdag." 

Barak tycker till skillnad från Netanjahu att det inte är så kinkigt om samtalen med PLO förblir indirekta ett tag till. Det kunde väl går för sig i stället för att Netanjahu håller fast vid att det är hög tid för direkta förhandlingar med PLO-chefen Mahmoud Abbas. Men Netanjahu vill ha de direkta samtalen av princip. Han vill också banta ner USA:s medlarroll så mycket som möjligt. 

Ur Obamas och Abbas synvinkel är Barak givetvis "bekvämare" som samtalspartner än Netanjahu. Men sossarna i Israel har tröttnat på sin boss och några nyckelpersoner i partiet säger att det bara är en tidsfråga innan Barak tvingas avgå från partiledarposten, vilket i så fall antagligen blir början på slutet även för Netanjahus nuvarande styre.