Mahmoud Abbas, palestiniernas ledare på Västbanken, gav före veckoslutet USA:medlaren George Mitchell förslag om en fredlig lösning med Israel, där en av punkterna är att Israel får behålla det Judiska kvarteret i Gamla stan i Jerusalem. 

Vidare skulle Israel få behålla Västra muren i Gamla stan nedanför det gamla tempelområdet, numera moskeeområdet, som administreras av det palestinska högsta muslimska rådet, al Wakf. Det uppgav den arabiska Londontidningen al Hayat på lördagen. 

PLO:s fredsförslag är en mildare version än PLO:s traditionella synsätt, men är ändå samtidigt en "nonstarter", eftersom Israel aldrig tänkt ge upp vare sig Västra muren ( "Klagomuren") eller det Judiska kvarteret i Gamla stan. Av Abbas ordval angående Judiska kvarteret och Västra muren framgår det att Israel måste dra sig tillbaka från alla andra delar av östra Jerusalem och låta Abbas polis och myndigheter ta över kontrollen där. Och det skulle också gälla för de kristna, armeniska och muslimska kvarteren i Gamla stan, fast samtliga kvarter skulle stå öppna för alla trosövertygelser och för vanliga turister precis som nu. 

Abbas föreslår i vanlig ordning att de gränser eller rättare sagt stilleståndslinjer som gällde fram till junikriget 1967, blir den slutgiltiga gränsdragningen mellan Israel och en palestinsk stat på Västbanken. Inte heller det förslaget har någonsin godtagits från israelisk sida. Kravet strider direkt mot FN-resolutionen nr 242 som bildat underlag för alla fredssamtal sedan slutet av 1960-talet, fast det gick många år innan arabvärlden, inklusive PLO, över huvud taget gick med på att förhandla med Israel. FN-resolutionen slog fast att gränserna mellan Israel och en palestinsk stat måste etableras efter direkta förhandlingar mellan parterna, tills de enats om en lösning. Israel vill ha säkra gränser, säkrare än stilleståndslinjerna från våren 1949 som etablerades efter arabernas första anfallskrig mot Israel. 

Abbas föreslår några undantag: Israel skulle få behålla ett litet område sydväst om Bethlehem, kallat Gush Etzion, där det funnits judiska byar sedan slutet av 1930-talet. Kungariket Transjordanien lyckades erövra dem 1948 och deporterade invånarna efter hårda strider, men israeliska styrkor återtog byarna under sexdagarskriget i juni 1967. Enligt al Hayat informerade Abbas också Mitchell om att Israel kan få behålla staden Modi´in Illit ett stycke in på Västbanken norr om Jerusalem, samt området kring Givat Zeev, en mindre förort till Jerusalem i samma region av Västbanken, men Abbas nämnde t ex inte ett ord om Ma´aleh Adoumim vid Olivbergets östra sluttningar. Ma´aleh har mer än 25 000 israeliska invånare. Ariel nämnde Abbas inte heller, en lika stor israelisk nybyggarstad i Samarien, dvs i den nordliga sektorn av Västbanken. 

En nyhet i Abbas fredsförslag är att PLO och Fatah skulle vara redo att ge upp en del mark omedelbart öster om Israels internationella flygplats, belägen mellan Jerusalem och Tel Aviv. Flygplatsen ligger rakt väster om staden Modi´in. Det verkar som om Abbas tagit intryck av att den nuvarande israeliska regeringen absolut kräver en palestinsk reträtt i samma område, för att helt utesluta lätt genomförda raketanfall mot flygplatsen från Västbankens kullar mindre än 11 km öster om flygplatsen. 

Abbas skulle också ha föreslagit att Nato-trupper förläggs på Västbanken. Den stora kontingenten skulle bestå av amerikanska trupper enligt al Hayat - för att förhindra eller i varje fall förebygga israelisk-palestinska sammanstötningar på Västbanken. 

Med tanke på vilken dålig erfarenhet Israel har haft av liknande FN-styrkor i Gaza och i Sydlibanon under årens lopp, är en Nato-närvaro inte alls något lockande perspektiv för Israel. Men allt är ju möjligt till syvende och sidst, och mycket som var helt "uteslutet" blev så småningom möjligt under olika samtalsrundor, även om ett fredsavtal aldrig blev undertecknat. Det är väl också klart för var och en som följt förvecklingarna i konflikten de senaste 40 åren att det nog behövs något mer än "justa" gränser eller justerade gränser för att freden ska "bryta ut". Parterna och särskilt palestinierna måste godta att bägge folken har rätt att vara bosatta vid Medelhavets östkust, dvs säga i det Heliga landet. 

Den allvarligaste bristen med Abbas utspel, och det är väl inte närmast hans fel, är att PLO:s rival om den palestinska makten, islamiströrelsen Hamas, inte alls räknas in i Abbas ekvation. Det vore en helt annan femma om Abbas redan hade besegrat Hamas politiskt såväl som militärt. Men läget är närmast det omvända. Som läget är nu kan Hamas bara gå in för att bara ogiltigförklara alla utspel från Abbas sida. 

Abbas och president Barack Obama löser inte det problemet genom att låtsas att Hamas inte existerar. Den islamistiska rörelsen är förmögen att spränga varje avtal med Israel i luften eller sabotera det på annat sätt och förklara att avtalet är liktydigt med "ett nationellt palestinskt förräderi på högsta nivå". En majoritet bland palestinierna torde hålla med Hamas på den punkten. 

I utbyte mot eftergifterna vid Modi´in kräver Abbas att få ett stort stycke land av Israel intill sydänden av Västbanken, dvs söder om Hebron, inklusive en vägkorridor därifrån genom södra Israel ner till Gazaremsan, för att garantera en permanent koppling mellan Västbanken och Gaza. Denna smala landkorridor har parterna diskuterat i mer än tio år. Utan att komma särskilt långt. 

Israels försvarsminister idag, Ehud Barak, ställde sig inte främmande för lösningen med landkorridoren, när han var premiärminister för tio år sedan. Premiärminister Benjamin Netanjahu har inte bundit sig för något i den frågan, men säger vecka efter vecka att Abbas måste gå med på att inleda direkta förhandlingar med Israel, i stället för att överlåta åt den amerikanska regeringen att förhandla för PLO:s räkning. 

Men Abbas vägrar. Han kräver först av allt ett totalt israeliskt byggstopp på Västbanken. Israel måste också gå med på att de gamla stilleståndslinjerna från kriget 1948 i stort sett blir de slutgiltiga gränserna, med undantag då för de detaljer som tidningen al Hayat tog upp efter det senaste mötet mellan Abbas och Mitchell. Netanjahu är redo att träffa Abbas varje dag och säger gång på gång: - Synd om vi ska förspilla tid på indirekta förhandlingar i ytterligare 15 månader. 

Tisdagen den 6 juli möts Netanjahu och Obama i Washington. Man kan lugnt utgå ifrån att de bägge ledarna kommer att diskutera Abbas fredspropå. Fast vad Netanjahu vill ta upp i första hand är Irans kärnvapenhot mot Israel. Alltmedan Obama föredrar att nästan enbart tala om fredschanserna mellan Israel och ett kommande Palestina, som han ser som "det allt avgörande". 

Det skulle för övrigt inte förvåna någon israelisk bedömare om det så småningom visar sig att Abbas utspel är lika amerikanskt som det är palestinskt, och att Mitchell föreslog Abbas att "så här" kunde PLO presentera nya lösningar och pressa Israel till fler eftergifter med amerikansk hjälp. Man kan definitivt utgå ifrån att Obama kommer att sätta mera press på Israel under mötet än han gjort hittills. Inte minst därför att Netanjahu faktiskt ger efter för påtryckningar.