Familjen Shalits protestmarsch mot premärminister-kansliet i Jerusalem fortsatte tidigt på fredagsmorgonen sedan den israeliske premiärministern Benjamin Netanjahu vid en särskild presskonferens på torsdagen betonat att staten Israel inte är redo att betala "vilket pris som helst" för att få Gilad Shalit frigiven av Hamas. 

Om den israeliska regeringen gick med på en fångutväxling enligt Hamas diktat måste Israel släppa hundratals terrorister som mördat drygt 200 israeliska civilpersoner. "Det vore att direkt utsätta israeliska medborgare för dödsfara." Netanjahu tillade: - Detta är det sanna läget, och nu har jag beskrivit det. 

Han uttryckte medkänsla med den kidnappade soldatens föräldrar och syskon och han betonade att det inte råder någon som helst tvekan om att nästan varenda medborgare i Israel identifierar sig med deras oro över sonens öde, men som sagt...den israeliska regeringen måste också ta hänsyn till andra aspekter, speciellt som det är klarlagt sen länge att en förfärande mängd mordfällda palestinska terrorister, som sedan frigetts vid fångutväxlingar, nästan genast gått med på att utföra nya mordattentat på israeliska medborgare, på uppdrag av rörelser som Hamas, Jihad al Islami och även av falanger inom Fatah och inom PLO, exempelvis PFLP, en liten marxistisk grupp som stått under PLO:s tak nästan lika länge som Fatah. 

Netanjahu gav ett exempel bland många på ovanstående: den 27 januari 2004 frigavs Hamas-aktivisten Musab Hashalmun i samband med en fångutväxling. Den 31 augusti samma år deltog Hashalmun i ett eldöverfall mot civilpersoner sittande i två bussar i Beersheva i södra Israel. Sexton israeler miste livet och mer än hundra skadades av splitter vid angreppet. 

Netanjahu uppmanade den israeliska allmänheten att sätta mer press på Hamas med en energisk opinionsbildning mot en "fullfjädrad och grym" terroriströrelse som vägrar låta Internationella Röda korset ha regelbundna möten med Gilad Shalit i enlighet med krigskonventionerna för tillfångatagna soldater såväl som civilpersoner. Premiärministern betonade också att han definitivt var beredd att frige 1 000 palestinier i de israeliska fängelserna, som den tyske medlaren föreslog i slutet av 2009, innan fångförhandlingarna gick helt i stå. 

Hamas hade angett namnen på somliga av fångarna men inte alla, men kräver under alla omständigheter att mer än 400 som dömts för mord måste släppas. Annars friges inte Gilad Shalit. Och där hade samtalen avbrutits. Netanjahu var inte redo att låta alla fångarna få slå sig ner på Västbanken, där de snart skulle planera nya attentat i Israel. Han tillade att massmördare var uteslutna och att de frigivna mycket väl kunde bosätta sig på andra håll än på Västbanken. Netanjahu sade avslutningsvis att en frigivning av massmördare skulle stärka Hamas ledning; frigivningen i deras fall skulle med säkerhet "inspirera" Hamas att planera nya mordanslag mot den israeliska civilbefolkningen. Så sent som den här veckan sade Hamas politbyråledare Khaled Meshal att Hamas skulle intensifiera försöken att ta fler israeler som gisslan. Han sade däremot inte i sammanhanget att sådana tillfångataganden för det mesta föregås av dödsskjutningar. De är sällan oblodiga. 

Som statsminister såg Netanjahu det som sin plikt att ordna en fångutväxling och samtidigt förhindra att fler israeler faller offer för den terror som Hamas ställer sig bakom och eggar fram dagligen med uppvigling, även bland palestinska barn i skolåldern i Gaza och på Västbanken. 

Givetvis hoppas Netanjahu att Hamas ska förstå hans budskap och gå med på en fångutväxling av tusen fångar mot en, och finner sig i att fångarna med de grövsta brotten avtjänar hela strafftiden - livstids-straff i Israel brukar i praktiken innebära 25 år bakom lås och bom. Israel har inte något dödsstraff för terrordåd. 

Men det är mycket mycket osannolikt att Hamas godtar motbudet från den israeliske premiärministern.