Någon timme efter den amerikanske vicepresidenten Joe Bidens avfärd från Israel den 11 mars, förra torsdagen, höll Fatah-PLO en liten ceremoni vid ett torg i staden Ramallah, där det palestinska Västbanks-styret har sitt högkvarter. 

Man döpte om torget och uppkallade det efter den palestinska kvinnliga “martyren” Dalal Mughrabi. 

I mars 1978 ledde hon en grupp om elva palestinska terrorister som landsteg ett par mil norr om Tel Aviv i akt och mening att ta israeliska gisslan och föra dem till ett hotell, som man tänkte storma, och sedan utkräva en utväxling av fångar under största möjliga mediebevakning. 

Mughrabi och hennes kumpaner bemäktigade sig en taxi för att med den ta sig från stranden fram till motorvägen mellan Tel Aviv och Haifa. Terroristerna hade delat upp sig i två lag. Först mördade man alla som satt i taxin. En stund senare stötte Dalal Mughrabi och hennes lag ihop med en amerikansk-israelisk fotograf, Gail Rubin, som genast dödades. Hon promenerade i området efter ha fotograferat ovanliga fåglar i ett mindre naturreservat nära kibbutzen Ma'agan Michael. 

En stund senare kapade palestinierna, som anlänt i gummibåtar från Libanon, en buss med många passagerare på motorvägen. Man började köra bussen i riktning mot Tel Aviv. På vägen dit lyckades den andra väpnade Fatah-gruppen kapa ännu en buss på väg till Haifa, och så småningom fördes alla passagerarna ombord på den första bussen. Palestinierna började nu öppna eld mot alla fordon de passerade eller som körde i andra riktningen. Då och då slängde de ut några av passagerarna som dödades utmed vägen. 

Under tiden började den israeliska armeen organisera en kommandostyrka för att söka stoppa terroristerna. Bussen fastnade så småningom i en stor polisspärr. Det kom till vild skottlossning och i slutskedet gav Dalal Mughrabi order om att spränga bussen i luften. Bussen exploderade. 

Kustmassakern den 11 mars 1978 som den kom att kallas fick ett abrupt och mycket blodigt slut. Allt som allt mördades 38 israeler. 13 av mordoffren var barn. 

Ytterligare 71 israeler fick skottskador eller andra men. Några blev invalider för livet. 

För tre år sedan fördes Dalal Mughrabis kvarlevor från Libanon till Västbanken, på begäran av Fatah-PLO, i samband med en fångutväxling. För ett år sedan beslöt Fatah-PLO att uppkalla en flickskola i Hebron efter Mughrabi. I torsdags, som sagt, döpte man om torget i Ramallah till Dalal Mughrabis torg. Enligt Fatahs egen historieskrivning är Dalal Mughrabi ett föredöme för alla palestinska kvinnor, "en martyr i nationens frihetskamp". På vilket sätt aktionen 1978 skulle ha varit ett led i palestiniernas nationella strävanden har man aldrig brytt sig om att förklara. 

Hyllningen till Dalal Mughrabi strider helt mot de överenskommelser som USA nådde med PLO och Israel år 2002. Det palestinska styret lovade att sätta punkt för all uppvigling mot Israel och stoppa glorifieringen av den väpnade kampen. Man lovade att sluta med all israelfientlig propaganda i de palestinska skolorna och stoppa kampanjerna mot Israel i de tidningar och på de radiostationer som PLO kontrollerade. Men Fatah-PLO ändrade inte hållning. Och USA har egentligen inte heller gjort det. 

USA avstår från att kritisera Fatah-PLO, och man låtsas att överenskommelserna inte tagit skada. Man tillåter sig i stället att blåsa upp kritiken mot Israel och angriper ständigt de israeliska nybyggena på Västbanken. Inställningen är tämligen kontraproduktiv och helt ensidig. Här är det tal om en amerikansk dubbelstandard. Israel särbehandlas. 

På måndagen återinvigde israelerna den största synagogan i Gamla stan i Jerusalem efter fyra års ombyggnader, som kostat nära 80 miljoner kr. Synagogan fick namnet Churva redan 1821, när muslimska demonstranter satte synagogan i brand. Churva betyder ruin. Den första stora renoveringen gjordes 90 år senare. Synagogan är belägen i hjärtat av det judiska kvarteret i Gamla stan. När den jordanska armeen erövrade kvarteret under kriget 1948 brändes synagogan ner och förvandlades till en ruin för andra gången. Först nu är den klar att tas i bruk som gudtjänstlokal och religiös skola. 

Två kända palestinska ledare ur Fatahs led, Yassir Abed Rabbo och Muhammed Dahlan, hävdade i söndags i separata uttalanden och i pamfletter som PLO låtit trycka, att PLO uppfattade återinvigningen som en judisk provokation mot islam. Churvas renovering i det judiska kvarteret var "ett förspel till Israels kommande försök att storma al Aqsa-moskeen och Klippdomen och börja riva dem". Enligt Dahlan och Abed Rabbo hade "judarna" återigen ändrat status quo i ett område, som "alltid" behärskats av araber. Vilket ju inte alls är sant. 

Kommer det amerikanska utrikesministeriet att se genom fingrarna med Fatahs försök att hetsa upp atmosfären i Gamla stan eller kommer man att fördöma de grundlösa arabiska beskyllningarna? 

Fatahs försök att skriva om historien går givetvis inte hem i Israel. Men på andra håll i världen kan det mycket väl tänkas att propagandagreppen gör intryck. Här rör det sig om samma kretsar kring Abbas och en gång Yassir Arafat, som hävdar att judarna ljugit ihop en historisk närvaro i Gamla stan och att det judiska templet, som ligger i ruiner under Klippdomen sedan romartiden, aldrig har existerat. Och judarna skulle underförstått inte ha några som helst legitima rättigheter, vare sig i Gamla stan eller i Jerusalem som helhet och inte heller i Israel/Palestina. 

I de uppviglande pamfletterna som spreds på Västbanken gjorde PLO också klart att områden som islam en gång erövrat, "tillhör" islam för alltid. Väl att märka: det är inte den islamiska rörelsen Hamas som slår fast denna tes, det är PLO som gör det. 

Uppviglingen ledde omdelbart till våldsamheter mellan palestinska demonstranter och en förstärkt israelisk polis i närheten av de kända moskeerna och den så kallade Klagomuren, där bedjande judar återigen stenades. Situationen beskrivs som explosiv: man befarar särskilt svåra konfrontationer de närmaste dygnen. Allra allvarligast är uppgifterna från kretsar inom Fatah-PLO som antyder att de är redo att utlösa ännu en intifada eller väpnad revolt, riktad i första hand mot Israel och i andra hand mot Abbas "nuvarande svaga" styre, som dessa kretsar beskriver läget. 

PLO:s politiska rival, Hamas, som styr palestinierna i Gaza, satt till att börja med avvaktande kvar på staketet och följde utvecklingen, men så snart synagogan Churva återinvigdes, började också Hamas hota med väpnade "repressalier" i Jerusalem. Den amerikanska regeringen har uppfattat de oroande signalerna, men man reagerar inte. Utom på en punkt: det rapporteras att den amerikanske medlaren George Mitchell inte kommer till Israel den här veckan som planerat. USA kräver att Netanjahu ger vika först och skrinlägger de israeliska byggplanerna i östra Jerusalem. Ingenting just nu tyder på att Netanjahu tänker ge vika. I det läget avvaktar Mitchell tydligen krisens utveckling eller avmattning till mitten av april. Och sålunda har den amerikanska medlingen mellan PLO och Israel stannat av helt. 

De palestinska demonstrationerna med stenkastning i och kring Jerusalem tilltog i styrka på tisdagsförmiddagen. Här finns ett klart samband. Hamas har anslutit sig till demonstrationerna enligt palestinska rapporter. Hamas kallar upptrappningen: 

Raseriets dag.