Israel och det palestinska styret på Västbanken inleder om några dagar indirekta närsamtal med varandra. Den amerikanske chefsmedlaren George Mitchell anländer i samma veva till Jerusalem och Ramallah för att “övervaka” samtalen, vid behov som “pådrivande” mellanhand. 

Närhetssamtalen innebär att parterna inte möts direkt - det var villkoret för att den palestinske ledaren Mahmoud Abbas alls skulle gå med på samtalen. 

Man kommer inte att ta upp förhandlingarna där de slutade mellan Abbas och den förre israeliske premiärministern Ehud Olmert ifjol. Det palestinska villkoret att ta vid där man slutade senast har Israels premiärminister Benjamin Netanjahu redan avvisat, eftersom Abbas underkände de israeliska fredsutspelen som Olmert presenterade, innan denne förlorade det senaste parlamentsvalet i Israel. 

Olmert föreslog att det palestinska styret skulle ta över 94 procent av Västbanken och få ytterligare sex procent av andra områden som är belägna i Israel intill Västbankens södra del, i utbyte mot att en rad israeliska städer och byar på Västbanken införlivades med Israel. Jerusalem skulle dessutom delas i administrativ mening och det palestinska styret skulle få ett fastare grepp om de muslimska och kristna delarna av Gamla stan i Jerusalem, inbegripet områdena kring Klippdomen och al Aqsa-moskén, som står ovanpå det gamla judiska tempelområdet från biblisk tid. 

OLMERT TRODDE att hans eftergifter skulle bana väg för en palestinsk stat på Västbanken. Speciellt som han också lovade att bosätta tiotusentals palestinska flyktingar i Israel som en gest av goodwill. 

Men Abbas förkastade Olmerts utspel och vägrade sedan i nästan ett år att börja nya förhandlingar med Netanjahu. Abbas avvisade alla direkta möten med den nya israeliska högerregeringen och gjorde gång på gång klart att han inte litade på Netanjahu som motpartner. USA kapitulerade rätt snart för Abbas hållning och så enades man om närsamtal, som ju betyder precis motsatsen av vad namnet anger. 

Faktum att Abbas och PLO-Fatah mist makten i Gaza till den islamiska rörelsen Hamas, försommaren 2007, lämnade Olmert på sin tid helt åt sidan. Den nöten var för svår att knäcka. Hamas vägrar ju erkänna Israels existensrätt. Israel skall ju enligt Hamas bekämpas med vapenmakt tills staten upphört att finnas till. 

Mitchell skrev häromdagen enligt tidningen Ha’aretz ett klargörande brev till Abbas, där han betonar att USA kommer att offentliggöra vilken sida man anser är mest skyldig, om de indirekta samtalen skulle bryta samman. Abbas är utåt sett helt inställd på att USA i så fall kommer att ge Israel skulden för ett misslyckande och välkomnade Mitchells klargörande. Men även om Abbas skulle missta sig på den punkten och själv kan få skulden för ett sammanbrott, är det nog inte ett särskilt bra recept för ett gott slut, att komma med varningar innan samtalen ens börjat. Närsamtalen är ju dessutom tänkta att vara bara ett förspel till direkta samtal längre fram. 

MITCHELL HADE KUNNAT hålla inne med varningarna till dess. Men på sätt och vis reflekterar hans brev till Abbas ( och man förmodar att Netanjahu har fått ett liknande brev ) att amerikanerna inte har så där värst stora förhoppningar om ett verkligt genombrott under närsamtalen. 

Återigen, parterna möts inte direkt med varandra, och historiskt sett har indirekta samtal aldrig banat väg för en israelisk-palestinsk fred. Man får igen intrycket att Barack Obama inte har någon verklig rätsida på konflikten, men att han och den nuvarande amerikanska administrationen gärna leker överdomare. Fast utan verklig övertygelse. 

Det framgick av Mitchells brev att han tänker lägga fram egna förslag till lösningar om israelerna och palestinierna kör fast under samtalen. Netanjahu ser samtalen som en upptakt, för att få igång verkliga och direkta samtal, som det ju faktiskt rörde sig om när Abbas hade Olmert som motpartner. 

Strax innan samtalen börjar anländer den amerikanske vicepresidenten Joseph Biden till Israel för att söka förvissa sig om att det israeliska flygvapnet inte får order att bomba Irans raketbaser och potentiella kärnvapen-anläggningar. Inga sådana obehagliga överraskningar enligt Biden innan USA fått rätsida på hur man först ska kunna genomföra sanktioner mot Iran, utan att övriga medlemmar av FN:s säkerhetsråd ställer sig bakom de amerikanska sanktionerna. Det är Bidens uppdrag i Israel den här gången, enligt både amerikanska och israeliska källor i Washington. 

Men för varje månad som går uppskjuts sanktionerna mot Iran. Senast har det gjorts klart i Washington att Kina kanske kan slippa delta i de ekonomiska stegen mot Iran, eftersom man inser att den kinesiska regeringen inte har lust att riskera att mista sin största oljeleverantör, Iran. USA försökte först övertala Saudi Arabien att ersätta Iran som den största leverantören av olja till Kina, men saudierna ställde inte upp på inviten. 

FAKTUM ATT USA sökt närma sig Iran och dess allierade, Syrien, via diplomatiska dialoger, har inte lett till några fördelar för amerikansk del. Tvärtom har både Iran och Syrien gjort narr av de amerikanska inviterna. Obamas inställning att ignorera traditionella bundsförvanter - han är inte inställd på att besöka Israel inom överskådlig framtid och skickar i stället hellre alla möjliga andra sändebud till Jerusalem, samtidigt som han helst vill närma sig stater som inte samarbetat alls med USA under de senaste 30 åren, gör inte bara ett dåligt intryck i Israel, samma intryck har man också fått i Libanon, Saudi Arabien och Egypten, för att nämna några arabstater. 

Hela sitsen kommer att påverka de förestående “närsamtalen” mellan israelerna och palestinierna. 

PS: Själar på kanten av öknen, så lyder det senaste inlägget på min andra blogg, med adressen: http://dickhaas.blogspot.com