En så kallad palestinsk dödssynd har avslöjats. Två kända partibossar i Fatah-PLO, till råga på allt i tjänst hos Fatahledaren Mahmoud Abbas, har sålt hus i PLO:s ägo i östra Jerusalem, hus, som sedan hamnat i judiska händer. 

Det ena huset är beläget strax norr om Damaskusporten. Försäljarna tjänade enligt palestinska källor flera miljoner sv kr på affärerna. En av de utpekade Fatah-ledarna ( "av andra rangen" ) kunde sedan flytta utomlands, vilket han också gjorde. 

En palestinier som säljer arabisk egendom på Västbanken riskerar utan pardon dödsstraff, om PLO får tag i honom. 

Åtskilliga försäljare som greps arkebuserades under de senaste 15 åren på en liten bakgård vid Yassir Arafats högkvarter i Ramallah. Jordanien hade liknande lagar när man ockuperade Västbanken åren 1949 till juni 1967. Ändå pågick det alltid försäljningar i det tysta och många palestinier blev förmögna på kuppen. Abbas har inte varit över sig nitisk, när det gällt att finna de palestinska försäljarna av både privatägda hus och byggnader som PLO ägde. 

Dessa verkligt penibla avslöjanden för Abbas del gjordes av den man som han själv utsåg för några år sedan att utreda korruptionen i detalj, Fahmi Shabaneh, på den tiden medlem av PLO:s säkerhetstjänst. 

Det var också Shabaneh som för några dagar sedan avslöjade att en av Abbas närmaste män, den förre kanslichefen Rawfik al Husseini, hade ovanan att sälja politiska jobb och fördelar åt palestinska kvinnor, i utbyte mot sex. 

En video om Husseinis eskapader visades i israelisk TV för en dryg vecka sedan. Shabaneh gav videon til Kanal 10 på TV och hans egna agenter ses dyka upp och avslöja Husseini "in flagrante delictio", hemma hos en av de palestinska kvinnorna. 

Husseini fick avgå från posten som Abbas kanslichef i Ramallah och Abbas utsåg en utredningskommission kring skandalerna. Och allt som hänt sen dess förstör ytterligare Fatahs chanser att besegra Hamas vid ett nytt allmänt palestinskt val på Västbanken, kanske senare i år eller nästa. 

Enligt Shabaneh har det visat sig att en av de tre kommissionsmedlemmarna själv är inblandad i en annan skandal, en stöld ur PLO:s kassa, motsvarande nästan 15 miljoner sv kr. Det var bidrag som högt uppsatta instanser i USA gav Abbas för att finansiera dennes valrörelse mot Hamas vid det senaste palestinska valet i januari 2006. 

Ett val, för övrigt, där Hamas för första gången besegrar Fatah och kommer till makten på ett regelrätt sätt. Det blev sedan under en kort tid Hamas uppgift att stå i spetsen för en palestinsk koalition på Västbanken och i Gaza. Alltmedan Abbas i egenskap av nationell galjonsfigur och formell chef för det palestinska styret fick sitta kvar som president, med hjälp av dekret. Det gör han än, men "över tiden". Ett av hans dekret går ut på att han kan uppskjuta nästa val, som det passar honom. Nyvalet skulle ha hållits på Västbanken och i Gaza för en månad sedan. 

I Gaza spelar Abbas nästan ingen roll alls numera, det har han ju inte gjort sedan juni 2007 då Hamas fördrev Abbas väpnade styrkor från remsan. Under tiden blev hans korruptionsutredare Fahmi Shabaneh entledigad från sin post: Han var för nitisk och avslöjade för många oegentligheter hos Abbas närmaste män. Det hävdar i varje fall Shabaneh, men andra palestinska källor oberoende av honom har samma uppfattning. Och vid en ny presskonferens i Jerusalem på måndagen avslöjade han att några Fatah-politiker direkt under Abbas var inblandade i hustransaktionerna i östra Jerusalem. Och Abbas vågade inte ingripa och gav till och med en av de så kallade landsförrädarna ett bättre jobb efter Shabanehs avslöjanden. Det är aningen osäkert om detta är alldeles sant. 

Sedan gick Abbas nästan i vanlig ordning till nya verbala offensiver mot Israel och uppgav i Bryssel på tisdagen att Israel är på väg att "provocera fram ett nytt religiöst krig". På Västbanken kommer man att resa sig i revolt mot Israel, tillade Abbas. Han vände sig förstås genast till FN med anklagelserna och genast uttryckte man inom FN stark oro över Israels "fortsatta övergrepp" och annekteringar i östra Jerusalem och på Västbanken. Alltmedan några av Abbas underhuggare sålde så kallad palestinsk nationell egendom till israeler för snöd vinnings skull. 

Bakgrunden till de senaste turerna: den israeliske premiärministern Benjamin Netanjahu har just i ett litet utspel "slagit fast" att Israel måste definiera Patriarkernas gravplats i Hebron som det israeliska folkets "nationella arv". Och underförstått, i varje fall enligt PLO:s tolkningar, skulle Israel inte lämna ifrån sig de fotfästen man har inne i den gamla gravgrottan och andra gamla revir intill Ibrahimi-moskeen som hyser gravarna. Judiska gravar allihop, vi talar ju om de judiska patriarkernas och några av deras fruars sista viloplatser. Islam tog som bekant över de judiska berättelserna och traditionerna och flyttade in dem med nya vinklar i Koranen, det skedde redan under Muhammeds livstid. Hade den nya arabiska religionen inte agerat som den gjorde för 1400 år sedan, hade konflikten kanske varit ett minne blott - idag. ( Moskeen Ibrahim i Hebron ovanpå gravgrottan anspelar förstås på Abraham. ) 

Många av oss minns säkert att det var ett av Abrahams första mått och steg när han kom till landet, att köpa en gravplats i Hebron åt sig och sin familj. Försäljare var hettiten Efron. Hettiterna var ett folk som ursprungligen hörde hemma i vad som är Turkiet idag. På Abrahams tid, för ungefär 4 000 år sedan flyttade många folk omkring i Mellanöstern, nästan alla var halvnomader och slog sig ner litet här och var. Dåförtiden fanns det över huvud taget inga araber på Västbanken eller i andra delar av landet mellan Jordan och Medelhavet. 

Man kan tillägga att alla de aktuella småsura palavrerna och provokationerna, som ju mest bara är verbalt gräl, helt överskuggar faktum att muslimerna och judarna i Hebron fann praktiska kompromisser och lösningar för att ordna skilda bönetider och scheman, man var ense om att inte frotteras med varandra i onödan i grottkomplexet. Man kan också göra tillägget att fram till juni 1967 fick judarna under hundratals år inte ens tillstånd av muslimerna att gå in i moskeen och besöka Abrahams och Sarahs gravplats... 

Efter samråd med det alltmer rigida och ortodoxa Shass-partiet, som sitter med i den israeliska koalitionen, förklarade Netanjahu att också Rakels grav på vägen mellan Jerusalem och Betlehem hädanefter skulle få status som nationellt israeliskt minnesmärke, vilket PLO genast tolkade så att Israel aldrig skulle lämna ifrån sig kontrollen över graven och byggnaderna omkring. 

Abbas som älskar tillspetsad propaganda ( Netanjahu är inte heller oäven, men luddigare i konturerna ) reagerade omedelbart, och det dröjde bara någon timme så sade också Hamas att man snart skulle utlösa en ny väpnad revolt mot Israel. 

Men går man tillbaka till gamla islamiska urkunder, både från medeltiden och från 1800-talet, visar det sig att muslimerna på den tiden godtog att Rakels grav var en plats, där judar hade all rätt att be. 

PLO däremot började tänka om för ca 13 år sen: Man döpte hastigt och lustigt om Rakels grav till "Bilal ibn Rabahs moskee". Bilal var enligt tidig islamisk tradition en etiopisk slav i tjänst hos Muhammed, islams grundare. 

Enligt en tradition begravdes Bilal i Aleppo i norra Syrien och enligt en annan tradition jordfästes han i Damaskus, sedan han deltagit i islams erövringståg i dessa områden ca tio år efter Muhammeds död år 632. Hur Bilal sedan kom att hamna i Rakels grav är litet av en gåta, men det är givetvis ingen gåta, om man hänger med i propagandasvängarna mellan Israel, PLO och Hamas. 

Och vem var Rakel? 

Hon var patriarken Jakobs andra hustru, älsklingshustrun, som han fick arbeta för att få under 14 års tjänst hos den elake svärfadern Laban. 

Rakel dog i barnsäng när hon födde Josefs lillebror Benjamin, och på den vägen är det. Hon begravdes i hast utmed vägen mellan Jerusalem och Betlehem, enligt traditionen, för att, som det hette, alltid begråta och trösta det judiska folket, på väg bort i någon exil, antingen det var i österled eller i västerled. 

Och nu är det andra tider, och ändå inte så värst annorlunda mot förr: det vet vi ju alla att ett gott gräl grannar emellan ibland kan förhöja både livslusten och ge ny näring åt galenskaperna...