Någon timme efter den amerikanske vicepresidenten Joe Bidens avfärd från Israel den 11 mars, förra torsdagen, höll Fatah-PLO en liten ceremoni vid ett torg i staden Ramallah, där det palestinska Västbanks-styret har sitt högkvarter. 

Man döpte om torget och uppkallade det efter den palestinska kvinnliga “martyren” Dalal Mughrabi. 

I mars 1978 ledde hon en grupp om elva palestinska terrorister som landsteg någon mil norr om Tel Aviv i akt och mening att ta israeliska gisslan och föra dem till ett hotell, som man tänkte storma, och sedan utkräva en utväxling av fångar under största möjliga mediebevakning. 

Mughrabi och hennes kumpaner bemäktigade sig en taxi för att med den ta sig upp på motorvägen mellan Tel Aviv och Haifa. Man skulle kapa en vanlig buss och ta många passagerare som gisslan. Först mördade de alla som satt i taxin. En stund senare stötte de ihop med den amerikanska naturfotografen Gail Rubin som genast dödades. Hon hade fotograferat ovanliga fåglar i området, ett mindre naturreservat. 

En stund senare stoppade palestinierna, som anlänt i gummibåtar från Libanon, en buss med många passagerare och man började köra med den kapade bussen i riktning mot Tel Aviv. På vägen dit lyckades den andra väpnade gruppen kapa ännu en buss på väg till Haifa, och så småningom fördes alla passagerarna ombord på den första bussen och nu började palestinierna öppna eld mot alla fordon de passerade eller som körde i andra riktningen. Då och då slängde de ut några av passagerarna som dödades utmed vägen. 

Under tiden började den israeliska armeen organisera en kommandostyrka för att söka stoppa terroristerna. Bussen fastnade så småningom i en stor polisspärr. Dalal Mughrabi gav i slutskedet order om att spränga bussen i luften. 

Terroraktionen eller Kustmassakern som den kom att kallas efter den 11 mars 1978 fick ett hastigt och blodigt slut. 38 israeler hade mördats. 13 av mordoffren var barn. Ytterligare 71 israeler fick skottskador eller andra men. 

För tre år sedan fördes Dalal Mughrabis kvarlevor från Libanon till Västbanken, på begäran av Fatah-PLO, i samband med en fångutväxling. För ett år sedan beslöt Fatah-PLO att uppkalla en flickskola i Hebron efter Mughrabi. I torsdags, som sagt, döpte man om torget i Ramallah till Dalal Mughrabis torg. Enligt Fatahs egen historieskrivning är Dalal Mughrabi ett föredöme för alla palestinska kvinnor, “en martyr i nationens frihetskamp”. På vilket sätt aktionen 1978 skulle ha varit ett led i palestiniernas nationella strävanden har man aldrig brytt sig om att förklara. 

Hyllningen till Dalal Mughrabi strider helt mot de överenskommelser som USA nådde mellan PLO och Israel år 2002. Det palestinska styret hade lovat att sätta punkt för all uppvigling mot Israel och stoppa glorifieringen av den väpnade kampen. Man skulle göra slut på all israelfientlig propaganda i den palestinska skolundervisningen och i de tidningar och på de radiostationer som kontrolleras av PLO. 

Men Fatah-PLO har inte ändrat hållning trots överenskommelserna. Och USA har det egentligen inte heller. Man avstår från att kritisera Fatah-PLO, och man låtsas att överenskommelserna inte tagit skada. Man tillåter sig i stället att blåsa upp kritiken mot Israel och angriper ständigt de israeliska nybyggena på Västbanken. Det är en kontraproduktiv inställning. Här är det tal om en amerikansk dubbelstandard. Israel särbehandlas. 

På måndagen återinvigde israelerna den största synagogan i Gamla stan i Jerusalem. Den brändes ner av muslimerna redan på 1800-talet. Sedan dess fick den namnet Churva, som betyder ruin. Byggnaden renoverades först i början av 1900-talet. Den är belägen i hjärtat av det judiska kvarteret i Jerusalem. När den jordanska armeen erövrade kvarteret 1948 brändes synagogan ner och förvandlades till en ruin för andra gången. Först nu är den klar att tas i bruk som gudtjänstlokal och studierum. 

Två kända palestinska ledare ur Fatahs led, Yassir Abed Rabbo och Muhammed Dahlan, hävdade i onsdags helt utan grund att återinvigningen var en provokation mot islam. Enligt deras mening var Churvas renovering “ett förspel till Israels försök att storma al Aqsa-moskeen och Klippdomen och börja riva dem”. Enligt Dahlan och Abed Rabbo hade “judarna” återigen ändrat status quo i ett område, som “alltid” behärskats av araber. 

Kommer det amerikanska utrikesministeriet att se genom fingrarna med Fatahs försök att hetsa upp atmosfären i Gamla stan eller kommer man att fördöma de grundlösa arabiska beskyllningarna? 

Fatahs försök att skriva om historien går givetvis inte hem i Israel. Men på andra håll kan propagandagreppen göra intryck. Här rör det sig om samma kretsar kring Abbas och en gång Yassir Arafat, som hävdar att judarna aldrig haft någon historisk närvaro i Gamla stan och att det judiska templet som ligger i ruiner under Klippdomen och al Aqsa sedan romartiden aldrig har existerat. Och underförstått, det som islam en gång erövrat, tillhör islam för alltid, enligt “det sekulära” Fatah-PLO. 

Uppviglingen ledde i förra veckan till våldsamheter mellan unga palestinska demonstranter och en förstärkt israelisk polis i närheten av de kända moskeerna och den så kallade Klagomuren, där bedjande judar återigen stenades. Situationen beskrivs som explosiv: man befarar särskilt svåra konfrontationer de närmaste dygnen. 

Allra allvarligast är uppgifterna från kretsar inom Fatah-PLO som antyder att de är redo att utlösa ännu en intifada eller väpnad revolt, riktad i första hand mot Israel och i andra hand mot Abbas nuvarande styre. Hamas sitter än så länge på staketet och följer utvecklingen, men man låter också förstå att man är redo för egna väpnade aktioner på Västbanken. 

Den amerikanska regeringen har uppfattat de oroande signalerna, men man reagerar inte. Utom på en punkt: det rapporteras att fredsmäklaren George Mitchell överväger att inställa sitt besök i Israel och på Västbanken den här veckan och avvakta utvecklingen till mitten av april.